Jag kan inleda med att proklamera att det är soligt ute idag. Och det vill inte säga lite, jag tänkte faktiskt säga rätt mycket om det.

För när jag kliver av bussen och solen lyser upp staden så lyser även jag upp. Det är märkligt. Men vi kan börja från början.

Jag blev sjuk igår, men på grund av anledning så har jag arbetat både igår och idag. Jag har haft öppningspasset och strosat runt utomhus, skyltat om och plockat skräp och igår så innebar detta att jag framkallade en kraftig suicid känsla. Eller i alla fall en längtan att avrätta min näsa. Idag däremot, så sken solen och jag tyckte synd om övrig personal som inte fick vara med mig därute och plocka fimpar. Jag blev på strålande humör och kände mig ett tag nästan frisk. Fuck Tahiti, solen skiner.

När jag sedan slutade jobbet och klev ut i solen igen så fick jag känslan åter. Allting sken ikapp med solen och trots att min näsa var lika igentäppt som Berlin under 40-talet och mina bihålor lika fulla som en somalisk flyktingbåt så gjorde det ingenting.

Efter en vinter med lika många soldagar som plusgrader så har man glömt bort hur det kan vara. Och nu är det en man som putsar fönstren på byggnaden över gatan. Sverige rustar för vår och den vintergriniga mentaliteten är förhoppningsvis bortblåst. I alla fall för idag. För idag är en bra dag, och det ska vi ta vara på. Grattis Världen, solen skiner på mig idag.