Lyssna, mina vänner, lyssna när han öppnar den. Lyssna när han är klar. Konst i dess renaste form




14:06

Den värsta sortens vänskap ligger nu
och rullar i ett mail på Facebook.

Morgonfrustration


Hittade precis denna:








Och ibland undrar jag vad folk hatade innan internet fanns.

Coffee and a cigarette, the finest I could ever get. Just sitting here singing songs about nothing, nobody right & wrongs.

Det ser ut som att det regnar, det gör det inte.
Det snöar.
Tung. Jävla. Snö.


Så om ni vill ha nya Fontaneller, välkommna.


Det går fort, jag är ganska stark.
Jag har samvete som en annan amöba,

Sen har jag ändå aldrig känt mer för att sitta inlåst i resten av mitt liv.

De tre små grisarna

Känner ni? Det hänger över oss. Det har varit på gång länge. Legat i luften, pyrt på ett oroväckande sätt. Det har varit obehagligt, men nu när det är här så känns det helt plötsligt lugnt. Det är okej. Det är hanterbart, men jag vet inte hur jag ska hantera det.

Jag pratar om Glamourama. Jag pratar om att blondinbloggarna äntligen har fått en helt egen tv-serie, dedikerad bara till att visa upp deras glamourösa liv. Vi får följa dessa däggdjur i deras naturliga miljöer, se dem jaga föda ("bakisbrunch" på sushi och bloody mary), vi får ta del av deras fortplantningsprocess ("det var inte Mr. Small-sex, det var Mr. Big-sex) och deras naturliga fiender (bilkörning och second hand-butiker).

Men givetvis är det fejk. Det är uppsmaskat som helvete och manuset är så onaturligt så att The Simpsons är mer trovärdigt. Och jag vet inte hur jag ska hantera detta.

Jag försöker att förneka att det är tillgjort, för jag vill så väldigt, väldigt gärna att allt de gör ska vara sant. Jag vill att de här tjejerna ska vara så som de är i programmet, att de ska göra samma saker och säga sina kommentarer ("Paris känns så rätt just nu") utan fusklapp. Jag vill gotta mig i den intellektuella dekadens som de står för. Jag vill skratta högt och raljera över den totala idioti de framför. Jag vill att det ska vara såhär. Men jag kan inte, för någonstans så vet jag att det inte är exakt såhär. Men jag vet inte var gränsen går, jag vet inte hur mycket som är färdigskrivet. Vad vet jag, de kanske är såhär?

Jag känner mig nervös, naken och rädd. Men jag tänker följa detta, för även om jag inte kan spy galla över dem offentligt, så kan jag i alla fall bli lite mysig inombords, i min förnekelse över deras manus.

Om jag kisar lite så ser det faktiskt ut som om det är på riktigt.


Har du släkt i källaren?

Tydligen dags att damma av en gammal here som gjort sig omåttligt populär som världens mest kända pappa, nämligen vår allas älskade Fritzl. Tänkte bara rapportera lite snabbt om något han nu gjort som är det skönaste som han någonsin kunde ha gjort (förutom att gräva en källarvåning till sin isoleringscell).

Han har alltså hållit sin dotter instängd i en källare i 24 år, våldtagit henne under alla år, gjort henne på smällen åtta gånger och hon har fött sju barn åt honom. Detta kan klassas som ett av de mest morbida brotten i modern historia och han sitter nu inne på livstid. Han är totalt isolerad och har ingen kontakt med någon människa, han blir matad genom en liten lucka i dörren och får aldrig vara i kontakt med övriga fångar, detta endast för hans egen säkerhet. Han är alltså extremt jävla hatad. Och vad gör han?

Han skriver brev till sin dotter. En gång i veckan, varje vecka så får hon brev av sin far. Och nej, nej nej, det är inga ursäkter, ingen ånger och inget intresse för hur det går för henne. Nej, han tigger pengar. Han klagar över sin situation och tigger pengar för att läsa en juridikkurs så han kan försvara sig själv mot den orättvisa han lever i.

Detta gör honom till en så otroligt skön typ. Hur i helvete kan man resonera på det här sättet? Sanslöst underhållande.


Att diskvalificera en överkvalificering

Okej, det har varit överallt. Okej, det är redan uttjatat och okej. Det är att säga samma sak som alla andra, samt sparka in öppna dörrar, men nu får det fan vara nog. Elisabet Höglund.

Jag hade inte tänkt att skriva någonting om denna cirkus, men Höglunds senaste går inte att se över. Vilken jävla save hon försöker med. Och misslyckas.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6586413.ab

Där har vi en groda hon kan få leva med ett tag.

Men en kort subjektiv resumé för den oinsatte:

Förkväll startar, ett renodlat skräpprogram med tre kvinnliga programledare. Elisabet Höglund, Carin da Silva och Yvonne Ryding. Elisabet är ju ohotat den som är mest meriterad i rutan och den som ger det mest seriösa intrycket men om man ska hårddra det så är ju hon en korre med EU som sin specialitet. Varför hon ska sitta i någon soffa och gagga med pseudoprofiler kan man ju fråga sig, men sjukare saker har ju hänt. Att da Silva är programledare till exempel. Någon jävla dansare. Men i alla fall, tantsnusk på hög nivå är det i alla fall.

Dyngan fick en hype, men den dog rätt kvickt och det gjorde tittarsiffrorna också, men helt plötsligt rasslar det till ordentligt. Höglund blir ombedd att ta en "time out" vilket resulterar i att hon säger upp sig med omedelbar verkan.

Snaskmedia får kåtslag och spekulerar helt vilt om detta och bollar konspirationsteorier åt alla håll, men det som verkar vara definitivt är att Höglund är för gammal. Detta påstås det att hon har påstått, men detta dementerar hon. Att det skulle vara åldersdiskriminering är givetvis en lögn, som Alexander Schulman klarsynt påpekar. "Tv4 visste givetvis hur gammal hon var när de anställde henne".

Skit har kastats åt alla håll, men programmet har sänts, men där håller inblandade masken totalt och ämnet berörs inte.

Den enda som verkar prata, och den som är verkligt upprörd, är Höglund. Och det är extremt synd om henne tycker hon. Där har hon fått en hel del sympati, men uppenbarligen var det inte det hon var ute efter när hon nu försöker rädda sitt ansikte med den finkänsliga uttalandet: "Problemet är att jag är överkvalificerad för programmet". Det här var nog det dummaste hon kunde ha gjort, för nu börjar hon klaga på seriosieten i Förkväll och fokuserar väldigt mycket på ett inslag där de testade skönhetspreparatet restylane och där även hon var tillfrågad om hon ville vara försökskanin. Hon vägrade detta.

Ironiskt nog var det så att hon inte ville lyfta ansiktet som fick henne att tappa det helt.

Men om det nu är så att hon är för duktig, seriös och kompetent för det här skitprogrammet (vem är inte det, å andra sidan?), så borde hon väl ha den integriteten att inte gråta ut i media? Och framförallt inte på det här sjukt dåliga sätt hon gör det. Hon byter ståndpunkt hela tiden och det finns fan ingen hejd. Och nu detta, denna plötsliga skitkastning som är så uppenbart krystad att det blir obehagligt. Det får fan vara nog nu Elisbet, åldersdiskriminering eller ej, men det kanske är hög tid för Höglund att kasta in handduken och fälla ut fallskärmen. Tvångspensionera henne fort, innan hon också startar en fjortisblogg.




Och det bästa av allt är att moderaterna har en hemsida, sen har moderatkvinnorna en egen. Jag bara myser. Gissa vilken som är blå och vilken som är rosa.

Moderaterna har världens mysigaste hemsida.
Det finns en liten flik som heter Fredrik, där man kan läsa om hur han bli glad av sina barn och korvgryta. Hur han ångrar att han inte jobbade mer på sin franska i skolan. Att han blev ordförade i elevrådet som elvaåring, jag är frälst. Om man klickar vidare till Mer om Fredrik kan man se ett bildspel på honom och andra ur partiet i helt vardagliga situationer som när det inspekteras lastbilar i afghanistan eller en bussturné i Västerås och örebro. Det här är så gulligt att jag vill bjuda hem honom på middag.
Bjuda på socker, sen lite mer socker, kanske honung och en skorpa. Sen klistra fast honom med sirap på väggen och hämta jakobs slangbella och skjuta sockerbitar på honom. Sen skulle jag hyra någon som bände loss hans ögon med polkagrisar för att skrubba hens ögonglobar med strösocker, sen fylla hela rummet med florsocker och vatten, sen kan ha försöka driva

"Min idé för Sverige är att fler i vårt land ska känna att här finns en plats för dem. Att här tas var människas potential tillvara. Att här ges alla möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Med tydliga värderingar, en närvaro i människors vardag och en öppenhet i fråga om politikens tekniska lösningar. Så vill vi bygga ett friare, tryggare och mänskligare Sverige."

För det är så jävla sött och übercharmigt, Freddan alltså, säger jag bara, vilken charmör.

Falun 150210

Med täckbyxor och underställströja lurar hon sig själv till produktivitet.

Precis som alla andra vilsna tonåringar är jag just nu,
i denna sekund, påväg att gnälla på alla hjärtans dag. 
-Valentine, fuck you.

Men om mindre än en sekund kommer jag tycka
att det bara blir fånigt och symbolisera min dag
med hjälp av google och spotify.


Förstå mig gärna.

Tim Finnegan's Wake












Video meliora proboque deteriora sequor

Man förstår först hur styrd man är av vädret när man fnittrar fram, för att solen lyser, och att man blir besviken när Albin redan har dravvlat om det. Så jag kan istället låtsas att det är dåligt väder och gnälla lite.

Jag bor i Falun, det är en stad, tro det eller ej. Det är en stad som är lika liten som moderata stockholmsförorter. När man kommer in i Falun mår man som Hitler 31 april 1945, dagen efter suicid.
Jag förstår ochså att större delen av mina bättre vänner inte alls bor i samma by/ ort/ stadsklassad- förort till världen, vilket alltid gör mig bitter och förbannad. Det gör mig också frustrerad att ta beslut över internet, jag får utslag av psykiska belastningar, nu kliar det.

Vi har tagit beslut,
det är välfattat och genomtänkt.

Nu reser sig Klas, jag glömmer lätt att han är i sitt hus. Han är sjkuk och dricker lite vatten.  Exempel på kommunikation med honom, märk väl att vi inte har pratat på mer än en timme.

Klas-Nej, nu tror jag min hjärna sa upp sig, den slutade ta till sig information.
Nickar
Klara-Dina uppvaknanden är alltid trevliga, du kanske ska sova i 10år till.


Så mycket kan faktiskt göra så mycket

Jag kan inleda med att proklamera att det är soligt ute idag. Och det vill inte säga lite, jag tänkte faktiskt säga rätt mycket om det.

För när jag kliver av bussen och solen lyser upp staden så lyser även jag upp. Det är märkligt. Men vi kan börja från början.

Jag blev sjuk igår, men på grund av anledning så har jag arbetat både igår och idag. Jag har haft öppningspasset och strosat runt utomhus, skyltat om och plockat skräp och igår så innebar detta att jag framkallade en kraftig suicid känsla. Eller i alla fall en längtan att avrätta min näsa. Idag däremot, så sken solen och jag tyckte synd om övrig personal som inte fick vara med mig därute och plocka fimpar. Jag blev på strålande humör och kände mig ett tag nästan frisk. Fuck Tahiti, solen skiner.

När jag sedan slutade jobbet och klev ut i solen igen så fick jag känslan åter. Allting sken ikapp med solen och trots att min näsa var lika igentäppt som Berlin under 40-talet och mina bihålor lika fulla som en somalisk flyktingbåt så gjorde det ingenting.

Efter en vinter med lika många soldagar som plusgrader så har man glömt bort hur det kan vara. Och nu är det en man som putsar fönstren på byggnaden över gatan. Sverige rustar för vår och den vintergriniga mentaliteten är förhoppningsvis bortblåst. I alla fall för idag. För idag är en bra dag, och det ska vi ta vara på. Grattis Världen, solen skiner på mig idag.

Om att inte hantera skolan

Skriv en text om hjältar.

För mig är hjältar någon med vingar och en dålig sidekick,
han har oftast fula kalsonger på sina byxor och gärna en akilleshäl,
hjälten alltså, sidekicken är en akilleshäl

Äh, fuck it.

Jag vill skriva om mjältar istället
och luras att jag har missuppfattat allt.

Mjälte är ett organ. Mjälten sitter i bröstkorgen.
Man kan leva utan den, mjälten alltå, men det går lite knapert.




Drink up me 'earties, yo ho!

Hade det varit en sämre dag hade jag klagat på
att solen bländar mig,
mina fötter är kalla,
kaffet aldrig blir kart.

Men nu är det bara bra,
solen värmer, dock inte mina fötter,
men det bara kittlas så jag måste dansa
och kaffet ger en mysig väntan.

Samuel E. Wright sjunger mysigt
och det här passar bättre i min andra blogg,
men det struntar jag i.

Kom och drick kaffe med mig, men skynda inte,
det är inte riktigt klart än.




"Vi som ligger på samma integritetsnivå som en lämmel"

Okej, här kommer nog ett litet platt inlägg, men jag måste få ur mig det här nu. Helvete så förbannad jag är på detta, och ja, jag vet, man ska inte sparka in öppna dörrar men. Facebookgrupper. Helvete... Eller, det är inte själva grupperna jag stör mig på, inte alls. Tvärtom så finns det faktiskt väldigt många väldigt roliga grupper, men det här helt jävla tanklösa beteendet hos övriga användare, det är det som får mig att vilja begå folkmord.

För att det här ska bli lite konkret så ska vi ta upp ett exempel här. Jag hittade en grupp, nämligen "Var jag där? Hade jag kul?". Det här är tydligt en grupp som tycker om filmen Sällskapsresan - Sun Trip, och gruppadmin lägger med jämna mellanrum in lite olika citat ur denna film. Gruppen har i skrivande stund 12 393 medlemmar och jag skulle tippa på att ungefär hälften, om ens det, vet vad gruppen handlar om. Här kommer problemet.




Okej, här ser vi gruppadmin posta ett citat, nämligen "Ikväll får 107 svenskar gonnoré". Totalt fick citatet 15 kommentarer (alla blev inte med på dumpen) varav en. EN ENDA JÄVLA KOMMENTAR vet vad det handlar om. Övriga förstår ingenting. Men nog fan ska de vara med i gruppen. Och så här fortsätter det, på varenda jävla kommentar. Helvete så jävla dumma människor det här är. Men saken är den att det inte bara är det här jävla packet, det är alla ni äckliga jävla lämmlar som går med i varenda jävla grupp ni hittar. Vad i helvete är det för fel på att tänka?




Så, tack. Lite morgonaggressioner måste man få bli av med. Kanske en lite löjlig sak att bli upprörd över, kan tyckas. Det tycker inte jag, jag motiverar detta med en nationell hjärndödhet som följer med faccebook-generationen som är extremt farlig. Om det är så enkelt att ta ställning till vadfansomhelst på internet, då är det nog inte så svårt att slänga iväg sin röst på t. ex. ett främlingsfientligt parti, bara det har en lite catchig slogan.

Är det möjligt att hoppa över en generation? Att vi liksom raderar alla människor födda 94-2004 och börjar om på nytt, för det avskrap till barn som hänger runt nu det är fan det vidrigaste som finns.

Nu blev jag arg igen, kaffe och cigarett.

Albins guide gällande vett & ettikett i kommunaltrafik

Nu när miljön tydligen är på upphällningen och kommunaltrafik är det nya (gamla?) svarta så tänkte jag påta ner en liten guide för att göra det så enkelt som möjligt för så många som möjligt att använda detta system. Detta grundar sig helt på mina egna åsikter och mina erfarenheter gällande folk som beter sig som fullständiga idioter på bussar etc. Så, vi kör igång.

  1. Förberedelser. Bussresan börjar inte när du har satt dig bekvämt på sätet utan det gäller att förbereda sig långt innan dess för att påstigning ska bli så smidig som möjligt för alla inblandade. Därför ska du alltid se till att du har busskort/kontanta medel lättillgängligt redan när du väntar på bussen. Självfallet är du i god tid på busshållplatsen, ingen ska behöva vänta på dig.
  2. Busshållplatsen. Här gäller det att se till att man sköter sig för att göra väntan så behaglig som möjligt för övriga resenärer. Pratar du i telefon, prata tyst. Lyssnar du på musik, använd hörlurar. Håll det svenska avståndet och ta inte kontakt om du inte måste eller om du verkligen känner att läget är rätt. Håll dig stilla och neutral.
  3. Påstigning. Är ni många resenärer som ska på så brukar detta ske genom att alla ställer sig i en klump och försöker pressa sig in. Gör inte det. Kommer det folk från olika håll så gäller givetvis dragkedjeprincipen, dvs. att man turas om. Självfallet ska alla avstigande passagerare få gå av först.
  4. Betalning. Oavsett om du betalar med kort eller kontant så hälsar du på busschaffören. Det behöver inte vara något stort, men en enkel nick för att visa att du vet om att personen i fråga är där, samt uppskattar det. Efter det så sker betalning smidigt tack vare att du är förberedd (se punkt 1).
  5. Val av plats. Detta ska också ske smidigast möjligt. Det första du bör göra efter betalningsmomentet är att scanna av bussen efter lämpliga platser. Du sitter aldrig brevid någon om det finns ett helt ledigt säte, du står inte heller upp om så är fallet (Med undantag om du bär med dig mycket packning, men då bör du inte åka buss). Efter att du spanat ut lämplig plats så tar du dig dit och sätter dig så fort som möjligt, för att låta övriga påstigande få chansen att påbörja samma moment.
  6. Själva resan. Här håller du alltid en låg profil. Det är strängligen förbjudet att lyssna på musik på sin mobiltelefon. Det är STRÄNGLIGEN FÖRBJUDET att lyssna på musik i sin mobiltelefon. Om detta ändå sker bör du begå självmord så fort du går av bussen. Du har även mobiltelefonen på ljudlös, för att slippa störa övriga resenärer. Pratar du i mobiltelefon så gör du det lågmält och du går aldrig in på privata detaljer. Vi övriga vill inte veta vem du låg med i helgen eller konsekvenserna av det. Kommer det på en äldre dam eller herre som inte hittar någon ledig plats så överlåter du självklart din plats till denne. Du tar också bara upp ett säte. Reser ni två eller fler så tränger ni ihop er, det är inte under några omständigheter att sätta sig i varsitt "dubbelsäte", hur avslappnad och häftig det än får dig att se ut. Det är dock helt okej att tydligt markera att man inte vill sitta brevid någon nypåstigen. Detta kan man göra genom att ta upp stor plats eller titta avvisande på alla som stiger på. Vill, eller behöver, någon trots detta sätta sig brevid dig så lämnar du självfallet över det tomma sätet till personen, detta sker utan några konstigheter.
  7. Avstigning. Här gäller det kunna de heliga reglerna gällande att trycka på knappen. Det gäller att inte trycka för tidigt eller direkt efter att bussen har kört förbi föregående busstopp. Detta är stressande för chaffören. Man får inte heller trycka för sent, för då har chaffören inte gott om tid för att förbereda sig för ett stopp. Att vänta ungefär 7-12 sekunder efter föregående stopp brukar vara lämpligt, men detta beror helt på hur stort avstånd det är till nästa stopp. När du har tryckt så börjar du förbereda avstigning, detta genom att kontrollera att du har alla dina saker samt att du på något sätt gör ev. bussgranne uppmärksam på att du ska resa dig. Sedan reser du dig i god tid och placerar dig vid dörren redan innan bussen har stannat, så att avstigningen sker utan problem. Du har nu genomfört en fullt godkänd bussresa och har förmodligen inte irriterat någon av dina medresenärer.

Och sedan ett litet tillägg gällande vissa speciella bussfenomen:
  • Reser du med barnvagn/flera mindre barn så åker du inte buss. Du tar för stor plats och låter i regel för mycket för att det ska vara okej.
  • Är ni många, unga och hormonstinna så ser ni till att hålla er i skinnet under resans gång. Jag vet, det är svårt, ni vill så gärna skrika och härja, men detta beteende får ni spara till platser där ni inte stör andra.
  • Har du mycket bagage eller andra skrymmande ägodelar så ser du till att ha ett smidigt sätt att förflytta dessa, samt att du placerar dem på ett så lite störande sätt som möjligt.
  • Är du full, se punkten gällande de hormonstinna snorungarna.
  • Res alltid med målsättning att inte störa eller besvära någon. Sök endast ögonkontakt med någon om du vill sätta dig/resa dig brevid denne och/eller om du vill flörta på ett lättsamt och diskret sätt. Detta är självfallet helt okej, om inte en rättighet.

Jag tror nog detta var allt jag hade att säga angående bussresor. Mycket av detta kan tyckas vara självklart, men det är det tyvärr inte. Det finns så mycket idioter och annat avskrap som totalt misslyckas att föra sig i offentliga rum. Dessa kan behöva lite tips och råd på vägen, annars kan de lika gärna fara åt helvete.

Sköna hem och 4 snygga muggar till dig

Hur vet sköna hem vad jag tycker om muggar?
Varför har jag en fribiljett till Åh?
Varför har det inte dragits pengar av mitt hejdlösa taxiåkande i helgen?
Varför har jag så ont i magen?
Varför har jag inte tagit reda på om jag har någonstans att bo i helgen?
När kommer Jesus återvända och i vilken skepnad?
Kommer jesus återvända, eller har han gett upp?
Varför har jag inte gjort den här playlisten förut?

I'd Rather Dance With You

Och varför levde jag i ovishet som barn?
Här har jag i övertygelse trott att hon sjunger,
Don't marry her, marry me.
Skrålat detta, i ensamtillstånd såklart, men i alla fall. Skrålat.
Rättad av mina egna öron.
Don't marry her, fuck me
Ska det givetvis vara, att man kan vara så dum som barn.


Imponeras av barns låga intelligensnivå

Och imponeras mäkta av Muminmammans svanskontroll.

100201

Prestationsångest, om så bara över hur man ska uttrycka sig i telefonen,
gör att jag slutar om en timme och sitter fortfarande i min soffa och väntar
på inspirationen som ska komma och knacka på.
Och det är så jävla lite jag.

Fler saker som är så jävla lite jag är saklighetens uttrycksförmåga, som min käre kompanjon Alb ärger, vilket betyder att vi antagligen inte behöver ha varsin kategori eller signatur, Snabeldrake won dér dopfeldick är på hyllan.

Fler saker som inte heller är jag är låten, även om det svänger som skräcken.




Men det som nog är minst jag av allt är nyhetsmorgon.


Dags att välja, tummen upp eller tummen ur?

Nu har bloggen funnits i en vecka och jag har fortfarande inte skrivit någonting. Jag skyller på att jag inte har haft tid, men det är inte sant. Jag har gått och slipat på ett inlägg som skulle vara perfekt. Jag har inte kommit på något. Jag har dikterat upp ett antal texter, läst dem högt för mig själv i duschen, men varje gång jag har satt mig för att skriva så har det varit tomt. Jag vill inte att mitt första bidrag i den här gemensamma gnällbloggen ska vara fattigt, tomt eller okarakteristiskt för den karaktär jag vill sätta på bloggen.

Men, som sagt, så har jag ingen tanke med detta, jag behövde bara få tummen ur. Men dock så finns detså mycket att skriva. Jag har matat min skrivarsida med inspiration från nyhetsmorgon varje morgon i flera veckor, och jag hittar alltid nya saker att gnälla på. Jag försöker störa mig på saker och ting på ett kreativt sätt. För om saker är dåliga så går det att skriva bra saker om dem. Jag ska bara göra det också.

Jag kommer inte längre någonstans, jag har inga riktlinjer, inga mål, för detta. Jag kanske återkommer lite senare med någonting intressant.

RSS 2.0