Jag kan inte längre vara en del av galenskapen, Facebook. Förlåt, men jag går nog tillbaka till Lunarstorm eller Bilddagboken. Smeknamn. Gatsopare eller Pudelbajs.


Jag går in på facebook varje gång jag sätter mig vid en dator, på riktigt. Ett exempel på hur detta går till. "Så, det här jätteviktiga skolarbetet, vad det nu handlar om, ska jag ta tag i nu. www.facebook.com. Vad hände? varför är jag här? jag skulle ju kommunicera med min enda vän, min stabilaste relation. www.google.se."
Men icke.

Varje gång slås jag av samma tankar.

1. Varför skriver folk så tråkiga saker om sig själva? Jag har inget alls intresse av att veta om någon sover, pluggar eller går ut och går. Men nog i helvete sitter jag där och luskar. Jag, till och med, läser vem som går med i viken grupp. Frustrearas och gillar lite för mycket.

2. Varför har ingen kommenterat min perfekta status eller länken jag skickade?

3.  Vad är det för fel på mig? Nu har jag suttit här och väntat för länge på inspiration och den vägrar komma och hälsa på.


Försöker ibland att avaktivera mitt konto, men måste först bara gilla något och förstår då att jag. Bara. Inte. Klarar. Mig. Utan. Dig. Jag svikar Google skäms och förnekar. Facebook, du håller mitt liv mellan dina fingrar. Så nu när jag är vuxen, jaja skratta du, så funderar jag en del på investeringar och ser inte att jag har fått något ut av den jävla tid jag har investerat i dig. Idag är vi osams, imorgon går vi i parterapi. Allt kommer bli bra, men vi måste ge det lite tid och jag ska försöka hålla mig borta från dig ett tag. Men först ska jag bara länga bloggen hos dig.

I NEED ATTENTION.
Dödar tid med kaffe och meloner innan jag ska göra klart mitt projektarbete som ska redovisas om precis en timme.
Puss!