Man förstår först hur styrd man är av vädret när man fnittrar fram, för att solen lyser, och att man blir besviken när Albin redan har dravvlat om det. Så jag kan istället låtsas att det är dåligt väder och gnälla lite.

Jag bor i Falun, det är en stad, tro det eller ej. Det är en stad som är lika liten som moderata stockholmsförorter. När man kommer in i Falun mår man som Hitler 31 april 1945, dagen efter suicid.
Jag förstår ochså att större delen av mina bättre vänner inte alls bor i samma by/ ort/ stadsklassad- förort till världen, vilket alltid gör mig bitter och förbannad. Det gör mig också frustrerad att ta beslut över internet, jag får utslag av psykiska belastningar, nu kliar det.

Vi har tagit beslut,
det är välfattat och genomtänkt.

Nu reser sig Klas, jag glömmer lätt att han är i sitt hus. Han är sjkuk och dricker lite vatten.  Exempel på kommunikation med honom, märk väl att vi inte har pratat på mer än en timme.

Klas-Nej, nu tror jag min hjärna sa upp sig, den slutade ta till sig information.
Nickar
Klara-Dina uppvaknanden är alltid trevliga, du kanske ska sova i 10år till.

Jag kan inleda med att proklamera att det är soligt ute idag. Och det vill inte säga lite, jag tänkte faktiskt säga rätt mycket om det.

För när jag kliver av bussen och solen lyser upp staden så lyser även jag upp. Det är märkligt. Men vi kan börja från början.

Jag blev sjuk igår, men på grund av anledning så har jag arbetat både igår och idag. Jag har haft öppningspasset och strosat runt utomhus, skyltat om och plockat skräp och igår så innebar detta att jag framkallade en kraftig suicid känsla. Eller i alla fall en längtan att avrätta min näsa. Idag däremot, så sken solen och jag tyckte synd om övrig personal som inte fick vara med mig därute och plocka fimpar. Jag blev på strålande humör och kände mig ett tag nästan frisk. Fuck Tahiti, solen skiner.

När jag sedan slutade jobbet och klev ut i solen igen så fick jag känslan åter. Allting sken ikapp med solen och trots att min näsa var lika igentäppt som Berlin under 40-talet och mina bihålor lika fulla som en somalisk flyktingbåt så gjorde det ingenting.

Efter en vinter med lika många soldagar som plusgrader så har man glömt bort hur det kan vara. Och nu är det en man som putsar fönstren på byggnaden över gatan. Sverige rustar för vår och den vintergriniga mentaliteten är förhoppningsvis bortblåst. I alla fall för idag. För idag är en bra dag, och det ska vi ta vara på. Grattis Världen, solen skiner på mig idag.

Skriv en text om hjältar.

För mig är hjältar någon med vingar och en dålig sidekick,
han har oftast fula kalsonger på sina byxor och gärna en akilleshäl,
hjälten alltså, sidekicken är en akilleshäl

Äh, fuck it.

Jag vill skriva om mjältar istället
och luras att jag har missuppfattat allt.

Mjälte är ett organ. Mjälten sitter i bröstkorgen.
Man kan leva utan den, mjälten alltå, men det går lite knapert.

Hade det varit en sämre dag hade jag klagat på
att solen bländar mig,
mina fötter är kalla,
kaffet aldrig blir kart.

Men nu är det bara bra,
solen värmer, dock inte mina fötter,
men det bara kittlas så jag måste dansa
och kaffet ger en mysig väntan.

Samuel E. Wright sjunger mysigt
och det här passar bättre i min andra blogg,
men det struntar jag i.

Kom och drick kaffe med mig, men skynda inte,
det är inte riktigt klart än.

Okej, här kommer nog ett litet platt inlägg, men jag måste få ur mig det här nu. Helvete så förbannad jag är på detta, och ja, jag vet, man ska inte sparka in öppna dörrar men. Facebookgrupper. Helvete... Eller, det är inte själva grupperna jag stör mig på, inte alls. Tvärtom så finns det faktiskt väldigt många väldigt roliga grupper, men det här helt jävla tanklösa beteendet hos övriga användare, det är det som får mig att vilja begå folkmord.

För att det här ska bli lite konkret så ska vi ta upp ett exempel här. Jag hittade en grupp, nämligen "Var jag där? Hade jag kul?". Det här är tydligt en grupp som tycker om filmen Sällskapsresan - Sun Trip, och gruppadmin lägger med jämna mellanrum in lite olika citat ur denna film. Gruppen har i skrivande stund 12 393 medlemmar och jag skulle tippa på att ungefär hälften, om ens det, vet vad gruppen handlar om. Här kommer problemet.




Okej, här ser vi gruppadmin posta ett citat, nämligen "Ikväll får 107 svenskar gonnoré". Totalt fick citatet 15 kommentarer (alla blev inte med på dumpen) varav en. EN ENDA JÄVLA KOMMENTAR vet vad det handlar om. Övriga förstår ingenting. Men nog fan ska de vara med i gruppen. Och så här fortsätter det, på varenda jävla kommentar. Helvete så jävla dumma människor det här är. Men saken är den att det inte bara är det här jävla packet, det är alla ni äckliga jävla lämmlar som går med i varenda jävla grupp ni hittar. Vad i helvete är det för fel på att tänka?

---

Så, tack. Lite morgonaggressioner måste man få bli av med. Kanske en lite löjlig sak att bli upprörd över, kan tyckas. Det tycker inte jag, jag motiverar detta med en nationell hjärndödhet som följer med faccebook-generationen som är extremt farlig. Om det är så enkelt att ta ställning till vadfansomhelst på internet, då är det nog inte så svårt att slänga iväg sin röst på t. ex. ett främlingsfientligt parti, bara det har en lite catchig slogan.

Är det möjligt att hoppa över en generation? Att vi liksom raderar alla människor födda 94-2004 och börjar om på nytt, för det avskrap till barn som hänger runt nu det är fan det vidrigaste som finns.

Nu blev jag arg igen, kaffe och cigarett.

Nu när miljön tydligen är på upphällningen och kommunaltrafik är det nya (gamla?) svarta så tänkte jag påta ner en liten guide för att göra det så enkelt som möjligt för så många som möjligt att använda detta system. Detta grundar sig helt på mina egna åsikter och mina erfarenheter gällande folk som beter sig som fullständiga idioter på bussar etc. Så, vi kör igång.

1. Förberedelser. Bussresan börjar inte när du har satt dig bekvämt på sätet utan det gäller att förbereda sig långt innan dess för att påstigning ska bli så smidig som möjligt för alla inblandade. Därför ska du alltid se till att du har busskort/kontanta medel lättillgängligt redan när du väntar på bussen. Självfallet är du i god tid på busshållplatsen, ingen ska behöva vänta på dig.
2. Busshållplatsen. Här gäller det att se till att man sköter sig för att göra väntan så behaglig som möjligt för övriga resenärer. Pratar du i telefon, prata tyst. Lyssnar du på musik, använd hörlurar. Håll det svenska avståndet och ta inte kontakt om du inte måste eller om du verkligen känner att läget är rätt. Håll dig stilla och neutral.
3. Påstigning. Är ni många resenärer som ska på så brukar detta ske genom att alla ställer sig i en klump och försöker pressa sig in. Gör inte det. Kommer det folk från olika håll så gäller givetvis dragkedjeprincipen, dvs. att man turas om. Självfallet ska alla avstigande passagerare få gå av först.
4. Betalning. Oavsett om du betalar med kort eller kontant så hälsar du på busschaffören. Det behöver inte vara något stort, men en enkel nick för att visa att du vet om att personen i fråga är där, samt uppskattar det. Efter det så sker betalning smidigt tack vare att du är förberedd (se punkt 1).
5. Val av plats. Detta ska också ske smidigast möjligt. Det första du bör göra efter betalningsmomentet är att scanna av bussen efter lämpliga platser. Du sitter aldrig brevid någon om det finns ett helt ledigt säte, du står inte heller upp om så är fallet (Med undantag om du bär med dig mycket packning, men då bör du inte åka buss). Efter att du spanat ut lämplig plats så tar du dig dit och sätter dig så fort som möjligt, för att låta övriga påstigande få chansen att påbörja samma moment.
6. Själva resan. Här håller du alltid en låg profil. Det är strängligen förbjudet att lyssna på musik på sin mobiltelefon. Det är STRÄNGLIGEN FÖRBJUDET att lyssna på musik i sin mobiltelefon. Om detta ändå sker bör du begå självmord så fort du går av bussen. Du har även mobiltelefonen på ljudlös, för att slippa störa övriga resenärer. Pratar du i mobiltelefon så gör du det lågmält och du går aldrig in på privata detaljer. Vi övriga vill inte veta vem du låg med i helgen eller konsekvenserna av det. Kommer det på en äldre dam eller herre som inte hittar någon ledig plats så överlåter du självklart din plats till denne. Du tar också bara upp ett säte. Reser ni två eller fler så tränger ni ihop er, det är inte under några omständigheter att sätta sig i varsitt "dubbelsäte", hur avslappnad och häftig det än får dig att se ut. Det är dock helt okej att tydligt markera att man inte vill sitta brevid någon nypåstigen. Detta kan man göra genom att ta upp stor plats eller titta avvisande på alla som stiger på. Vill, eller behöver, någon trots detta sätta sig brevid dig så lämnar du självfallet över det tomma sätet till personen, detta sker utan några konstigheter.
7. Avstigning. Här gäller det kunna de heliga reglerna gällande att trycka på knappen. Det gäller att inte trycka för tidigt eller direkt efter att bussen har kört förbi föregående busstopp. Detta är stressande för chaffören. Man får inte heller trycka för sent, för då har chaffören inte gott om tid för att förbereda sig för ett stopp. Att vänta ungefär 7-12 sekunder efter föregående stopp brukar vara lämpligt, men detta beror helt på hur stort avstånd det är till nästa stopp. När du har tryckt så börjar du förbereda avstigning, detta genom att kontrollera att du har alla dina saker samt att du på något sätt gör ev. bussgranne uppmärksam på att du ska resa dig. Sedan reser du dig i god tid och placerar dig vid dörren redan innan bussen har stannat, så att avstigningen sker utan problem. Du har nu genomfört en fullt godkänd bussresa och har förmodligen inte irriterat någon av dina medresenärer.

Och sedan ett litet tillägg gällande vissa speciella bussfenomen:

• Reser du med barnvagn/flera mindre barn så åker du inte buss. Du tar för stor plats och låter i regel för mycket för att det ska vara okej.
• Är ni många, unga och hormonstinna så ser ni till att hålla er i skinnet under resans gång. Jag vet, det är svårt, ni vill så gärna skrika och härja, men detta beteende får ni spara till platser där ni inte stör andra.
• Har du mycket bagage eller andra skrymmande ägodelar så ser du till att ha ett smidigt sätt att förflytta dessa, samt att du placerar dem på ett så lite störande sätt som möjligt.
• Är du full, se punkten gällande de hormonstinna snorungarna.
• Res alltid med målsättning att inte störa eller besvära någon. Sök endast ögonkontakt med någon om du vill sätta dig/resa dig brevid denne och/eller om du vill flörta på ett lättsamt och diskret sätt. Detta är självfallet helt okej, om inte en rättighet.

Jag tror nog detta var allt jag hade att säga angående bussresor. Mycket av detta kan tyckas vara självklart, men det är det tyvärr inte. Det finns så mycket idioter och annat avskrap som totalt misslyckas att föra sig i offentliga rum. Dessa kan behöva lite tips och råd på vägen, annars kan de lika gärna fara åt helvete.

Hur vet sköna hem vad jag tycker om muggar?
Varför har jag en fribiljett till Åh?
Varför har det inte dragits pengar av mitt hejdlösa taxiåkande i helgen?
Varför har jag så ont i magen?
Varför har jag inte tagit reda på om jag har någonstans att bo i helgen?
När kommer Jesus återvända och i vilken skepnad?
Kommer jesus återvända, eller har han gett upp?
Varför har jag inte gjort den här playlisten förut?

I'd Rather Dance With You

Och varför levde jag i ovishet som barn?
Här har jag i övertygelse trott att hon sjunger,
Don't marry her, marry me.
Skrålat detta, i ensamtillstånd såklart, men i alla fall. Skrålat.
Rättad av mina egna öron.
Don't marry her, fuck me
Ska det givetvis vara, att man kan vara så dum som barn.

Och imponeras mäkta av Muminmammans svanskontroll.

Prestationsångest, om så bara över hur man ska uttrycka sig i telefonen,
gör att jag slutar om en timme och sitter fortfarande i min soffa och väntar
på inspirationen som ska komma och knacka på.
Och det är så jävla lite jag.

Fler saker som är så jävla lite jag är saklighetens uttrycksförmåga, som min käre kompanjon Alb ärger, vilket betyder att vi antagligen inte behöver ha varsin kategori eller signatur, Snabeldrake won dér dopfeldick är på hyllan.

Fler saker som inte heller är jag är låten, även om det svänger som skräcken.




Men det som nog är minst jag av allt är nyhetsmorgon.

Nu har bloggen funnits i en vecka och jag har fortfarande inte skrivit någonting. Jag skyller på att jag inte har haft tid, men det är inte sant. Jag har gått och slipat på ett inlägg som skulle vara perfekt. Jag har inte kommit på något. Jag har dikterat upp ett antal texter, läst dem högt för mig själv i duschen, men varje gång jag har satt mig för att skriva så har det varit tomt. Jag vill inte att mitt första bidrag i den här gemensamma gnällbloggen ska vara fattigt, tomt eller okarakteristiskt för den karaktär jag vill sätta på bloggen.

Men, som sagt, så har jag ingen tanke med detta, jag behövde bara få tummen ur. Men dock så finns detså mycket att skriva. Jag har matat min skrivarsida med inspiration från nyhetsmorgon varje morgon i flera veckor, och jag hittar alltid nya saker att gnälla på. Jag försöker störa mig på saker och ting på ett kreativt sätt. För om saker är dåliga så går det att skriva bra saker om dem. Jag ska bara göra det också.

Jag kommer inte längre någonstans, jag har inga riktlinjer, inga mål, för detta. Jag kanske återkommer lite senare med någonting intressant.

Så jag raderade Albins första inlägg.
Det hade inte standard nog.

Så nu börjar vi om,
välkommen till något som vi inte kommer att hantera,
men försöka.